Biltur med yrväder
Igår tog jag och Ossian oss en tur. Vår första egna biltur. Jag visste inte till en början med vart jag ville åka, bara att jag ville åka. Det blev Happyprice. En bit att köra och så var det ju faktiskt ett par grejer jag behövde.
Första äventyret var att tanka. Först fatta jag inte att tanklocket var låst. Att man skulle låsa upp det med nyckel. (Jag vill påpeka att det stod en dam och tanka sin bil lite vääl länge medan hon betraktade detta yrväder som jag är) Aha, äntligen. Ja då var det själva snurran. Efter ett tag fick jag av den. Skulle börja tanka. Bilen står alldeles för långt bak, jag är inte van vid kombi. Hoppar in och kör fram bilen. Nuså. Ska stoppa in kortet. Vart är det? Kollar i bilen. Ossian äter på det. Tar det och för in det i automaten. De gick inte läsa. Mummlar och svär för migsjälv. Torkar av Ossian dreggel. Sen går det äntligen. Ger elak- ögat till damen när jag börjar tanka, som raskt packar ihop och kör iväg.
Vi tog den nya vägen. Alltså motorväg. Snabbt och smidigt tänkte jag.
Ja, vi åkte i alla fall. Och åkte och åkte.
Tankarna började snurra.
Va det verkligen så här långt?
Ska vi inte av snart?
Men hallå!!!??
Ja, sen såg jag äntligen en skylt. Då var vi ända borta vid Resö.
Jaha, snabbt och smidigt var det ju.
Ossian tycker nog inte jag är riktigt klok.
Jag fick köpt mig lite diverse ialla fall. Trotts Ossians oavbrutna försök att kasta sig ut kundvagnen.
Körde Sannäs vägen hem, där kan det ju inte bli så mycke fel.
Kom på i sista stund att vi behövde mjölk, och Ossian behövde gröt.
Och det är ju bara två saker. Så jag kan ta honom på armen.
Dum ide. Självklart träffar man folk man pratar med. Skynda sedan på stegen när armen börja krampa. Tog en gurka också, den är ju inte så tung. Armen krampar ännu mera. Ossian börjar åla sig. Fan. Fort till kassan nu då, tänker jag i panik, så jag kan slänga upp varorna på disken. Men nejdå, självklart kö. Jag tränger förbi och kastar ner varorna i en korg. Suckar av lättnad när jag sätter ner Ossian så han står breved mig, Han står svajigt när han bara håller i en hand. Men är såklart överlycklig över att han fått komma ner. Vill gå mot tidningarna. Det är min tur att lasta upp varorna. Jaja, det går ju fort. Ossian sätter sig på rumpan och jag är dum nog att tro att han ska sitta kvar. Betalar. Glömmer påse. Får betala igen. Vart är Ossian? Tittar runt. Några tanter ler mot honom, medan han håller på att riva ner en låda med Kinder ägg. Skyndar att ta honom och han skrattar förtjust när jag säger "JAJJA".
Vi får se om det blir någon till tur idag.
Kommentarer
Trackback
