Lite nytt
Allt är fint men har inte haft ork att blogga!
Solen skiner och även om de är snö överallt så luktar det våår.
Snön smälter sakta bort, vatten porlar.
Det luktar svagt av mossa och jord och solen värmer ända in i benen.
Jag har haft me&i träff, jätte mysigt, och hitta mycket fint till Ossian.
Och även ett par brallor till mig. Tar bild på det när de kommer :)
Ossian.... Vi ska gå..... PÅ PROMENAD!!!
Vi är mycket ute nu och tar upp så mycket D-vitamin det bara går!
Ossian har kommit på det roliga med att putta vagnen!
Skulle han fått så skulle han nog kunna göra det hela promenaden.
Myser med Supra i soffan medan han kollar på film!
Käkade goda våfflor hos mamma och hade de anmält mysigt.
Ossian har vart dålig ett tag nu så igår va första dagen på länge som han va nöjd!
Busade med vatten och blev dyngsur trots skydd.
Men roligt hade han ju :)De blir aldrig som man tänkt sig
Varför, varför, VARFÖR kan inte allting bara klatcha? (stavas helt säkert på något annat sätt, men seriöst, är de ens ett ord?) Funka, du vet. Stämma bra. Komma bra överens med mina framtidsplaner?
Jag vet ju att livet funkar så. Det reser sig, det faller, reser sig och faller. Allt på en gång eller ingenting alls.
Men jag blir så trött!!! Kan de inte för en gångs skull bli precis som jag tänkt mig?
Skaa det verkligen vara så svårt?
Vet att många många människor tänker på precis samma sätt. Hela tiden. Och man lär sig ju aldrig! Det blir aldrig som man tänkt sig, det är någon slags naturregel, en grundlag.
Det skall icke bli som människan planerat att det skall bli, helst helt tvärtom.
Jaja, dagen har vart bra annars
Det såg bra lustigt ut när Ossian gled runt som bambi på hal is ute.
För det är verkligen isgata här utanför. Men han tyckte det va ganska spännande att glida runt.
För det är verkligen isgata här utanför. Men han tyckte det va ganska spännande att glida runt.
rakad
Acceptera Depression
Att jag är lite nere ibland, deprimerad, det är ingen nyhet. Det vet alla. Känns det som. Det är ialla fall inget jag döljer, och så har det vart i många, många år. I yngre dagar, var det mer som en krash än ett fall, när ångetsten kom. Idag är det mer som ett slag i magen, för jag vill inte lägga mig på marken.
Det är inte att jag har ett sämre liv än någon annan. Det är bara så, att det finns där, kommer alltid finnas där. Och jag förnekar inte. Jag döljer inte. Och jag har lärt mig att inte skämmas. För varför skulle jag? Jag är inte sämre än någon annan för att det svartnar för mig ibland.
Vilken sorgens dag, när jag blev stämplad, diagnoserad, dömd, fel-medicinerad, missuppfattad.
Men vilken dag, när jag acceptera, förstod, insåg, tala om, visade. Kärlek, skratta, le.
Varför är det fortfarande så, hysch hysch.
Oj, nu sa hon så. Vad jobbigt det blev nu.. hur mår hon egentligen?
Jag mår som alla andra, bara lite mer..
Träffade en gammal psykolog.
*Nemen hej!! Va du ser ut att må bra!."
"Ja, jag mår jätte bra just idag! Och för det allra allra mesta."
"Ja, men va skönt och slippa.. ja, mediciner och så."
"Ah, fast nu har jag ju mina anti fortfarnade."
Blicken.. blicken.. ja här står de inte bra till..
Jag fortsätter.
"Jag har en grundande depression, den känns naturlig nu. Jag accepterar att den alltid kommer finnas där. Det är inget jag skämns över...
"Nej, nej, de förstår jag..."
Tillåt mig tvivla.
Alla dessa psykologer. Nickar ler. Näsdukar på bordet när man kommer in i rummen.
Jag såg på dom varje gång och blir så arg.
Som att säga.. Ja, nu ska vi grina lite. Vilket jag aldrig gjorde. I ren protest.
Det allra värsta va ändå praktikanterna. Där satt dom, unga, lyckliga, oerfarna. Psykologen babblar upp hela min livshistoria för praktikanten, som att jag inte ens är där.. Som jag inte genomlevt det.
Jag vill aldrig aldrig jobba som psykolog. Men det behövs bra psykologer. Gärna med erfarenhet. Så dom inte sitter där blåögda och pålästa om saker som inte stämmer in med verkligheten.
Jag vet inte varför jag skriver om detta just nu.. fick ett infall att jag ville säga något om det.
Och att ni som läser som är nere, förstå att det är okej.
Okej, att gråta. Okej, att söka hjälp. Okej, att prata.!
Oeffektiv
Helt galet trött idag!! Ossian och jag var ensam hemma medan Peter jobbade kort morgonpass. Och jag hade ingen ork alls. Kände mig typ som världens sämsta mamma. Vi såg på film och käka frukost i soffan, och han försökte få mig att leka med honom ett par gånger, men min kropp sa helt stopp.
Nu är det snart kväll och jag går fortfarande runt i pyjamas med ruffsigt hår och gammalt smink. Och jag mår så dåligt över det. Att vara oeffektiv är de värsta jag vet. Jag försöker säga till migsjälv, att det är så här ibland. Att man inte måste prestera hela tiden. Men mitt huvud babblar hela tiden upp saker jag borde göra. Kom igen.. Ta tag i det. Men jag vill bara vara.. fast hemmet skulle behöva städas.. och jag skulle behöva tvätta.. så vill jag bara vara idag. Om nu mitt huvud väljer att stötta det beslutet. Huvud och kropp kommer inte överns idag.
Försöker övertala huvudet genom att säga att det ändå inte kommer komma någon på besök idag. Så varför skall de va så fint? Jo.. men du gillar ju när det är städat.. Ja, men jag vill gilla när det stökigt också. . låter konstigt men jag vill verkligen det..
Ska ta mej en dusch och sen en promenad med familjen och se om huvudet klarnar.
Alla hjärtans dag
Igår va det alla hjärtans dag och Peter hade bytt dag med en kollega så han va ledig.
Dagen började med att jag fick mackor formade som hjärtan på morgonen! Så sött!
Sen va vi på babycafé, så Ossian fick leka med lite kompisar medan vi åt sopplunch.
Tidig kväll lämnade vi av lilleman hos hans mormor medan jag och Peter gick på en mysig middag på Nautic tillsammans. Vi hade det riktigt härligt och det va jätte god mat. Vi sa till oss att vi måste försöka göra det oftare! Vi får väl se om vi håller vårat löfte! ;)
Idag jobbar Peter som vanligt och jag och Ossian har vart på bageriet och ätit frukost.. Moa hade mycke att göra så hon kunde inte sitta med oss, men lite fick vi träffa henne iaf. Direkt vi kom hem så sprang O in på sitt rum och satt sig breved sängen, drog ut kudde och snuttefilt genom gallret och la sig på golvet. Så han va ganska trött antar jag!
Hade tänkt att vi skulle på långpromenad nu senare.. Men de finns ett litet problem. Ossian uppskattar inte alls att åka vagn längre. Han vill bara gå. Klart han vill de, när man precis lärt sig och det är ju en hel värld att upptäcka. Men det tar sån tid! Man kommer ju ingenstans.. Han vill hoppa i snö och kolla vad det där elskåpet är för något, kan man klättra på det tro? Oj en pinne, va skulle man kunna göra med den? Undrar hur snö smakar? Osv.
Tålamod tålamod.
Helgen borta!
HEEEJ! Hoppas allt är bra med er. Med mig är de riktigt bra.
Helgen har vart så härlig, trots att jag såklart saknat min skrutt!
Jag har mest bilder, de är lättast så när man inte bloggat på några dagar :)
På Lördagen va vi slöa mest. Hade mycket att babbla om, så halva dagen gick åt att bara tjöta i soffan och dricka kaffe. Men jag klagar inte, det va väl behövligt.
Sen gick vi ner på stan och handla lite. Där fynda jag också ett par böcker till min lille där hemma.
Nästa dag for vi ut till Kareens gamla hem på Surnås och tog oss en promenad i den djupa snön. Det va ju inte plogat för fem öre efter bommen. De vill säga där de inte längre finns några hus, så man blev fort trött, men bra träning för benen!
Här kommer lite bilder!
En glad sak.
Finste du <3
Kärlek!
Sen for vi vidare hem till Kareéns mamma och bonuspappa för att ta en fika. Slutade med att vi tjötade där också, resten av dagen nästan. Sen åkte vi hem till henne igen och myste lite innan det va dax att åka hem. Självklart så blev jag hela tiden uppdaterad om va som hände hemma! Så här kommer lite bilder från de.
Halvgalna, väldigt glada, badkillen!!
När mamman är borta, så bestämmer pappan i huset vad
han skall ha på sig. Men han är lika söt ändå :)
Va hos sin farmor och farfar! Där passade han på att få sig middag! :)
kort och gott
Bättre
Fortfarande förkyld, men Ossian är mycket bättre! Inte spytt på hela dagen!! Underbart!!
Peter har vart ledig idag men imorgon börjar de igen. Åker 06 hemma 19. Hela veckan. Urk.
Men jag och Ossian får försöka hitta på något kul, så fort jag får orken tillbaka.
Pappa va här en sväng och hälsa på, han har inte träffat O på ett tag och det märktes att han njöt.
Har precis kollat klart på familjen annorlunda, saknar familjen med Finnen till mamma!!
Men är glad att värmlänningarna är kvar. Tycker de är en så mysig familj.
Jag skulle inte ha något emot att ha så många barn, men de har Peter.
Sen tror jag nog att det är charmigare att se de en timme i veckan, än att leva med de hela tiden.
host...
Hade tänkt att åka runt och hälsa på lite fina människor tidigt till veckan, men vi får se om vi är pigga nog. Ska till Helene, för Felix har fyllt år. Och till lilla mamma. Och till Peters föräldrar hade vi tänkt. Och till helgen är de bestämt att jag ska fara till Kareen i Uddevalla och ha tjejkväll, längtar!
