dikt

Ibland så blir jag sorgsen, för att livet kan vara så kort
Hur allt bara kan försvinna, föralltid suddas bort

Ibland så blir jag lesen, och fäller en tår
För att tiden springer hänsynslöst, år efter år

Ibland förstår inte jag, vad tiden innebär
Att jag inte alltid kan få stanna, precis där jag är

Ibland förvånas jag, av alla livets ting
Ser med vördnad, på allting runt omkring

Ibland blir jag glad, för att jag är jag
Jag är lyckligt lottad, att få vara med om denna dag

Ibland så blir jag lycklig, och brister ut i skratt
Ler åt mitt liv, bara därför att

Sedan när det är dax för mig, för mig att sluta andas
Så kommer inte mina äventyr betyda något, inte heller andras

Det kommer inte spela någon roll vart i världen jag har hamnat
Att jag har sårats, hatats, dansat eller ramlat

Det kommer inte spela någon roll, att vi har förändrats
Det ända som bertyder, är att jag har älskats
Av mina nära, mina kära men speciellt utav dig
Att jag har älskat dig, som du har älskat mig






Du är den finaste människa ja vet



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

ossiansmamma

20 årig småbarns mamma

RSS 2.0