Grötig och åska

Inatt var det åska så de dåna i väggarna. Rutorna skakade.
Jag älskar åska, älskar ljudet, är synen. Allt med det.
Dock inte lika mycket när de väcker en på natten.
La där och lyssna. Det var så jäkla högt. Aldrig vart med om maken.
Peter vaknar inte. Ossian vaknar inte.
Tillslut väcker jag Peter.
"PETER? HÖR DU INTE!?" skakar honom
Kollar grötigt på mig.
"VA? Ja.. jo.." vänder sig om. SNAARK.
Frågade han på morgonen om han kommer ihåg.
"Ne, men är du säker på att det inte va en lastbil som åkte förbi eller nått?"
Står nollställd med uppspärrade ögon och bara glor på honom.
Pratade med mamma om det. Hon hade vaknat med ett ryck och flygit ner för
trappen och dratt ur allt va sladdar heter.
De glömde jag göra. Jag la bara där och lyssna.



Rörig i huvudet idag. Kanske är de den störda sömnens fel. Alltså åskan.
Det blir ju inte bättre av att sätta sig och betala räkningar de första man gör på morgonen.
När jag va färdig vaknade Ossian för andra gången idag.
"Tar du honom Peter, så gör jag gröt."
Peter börjar gå och jag säger.
"Jag skulle kunna lägga huvudet på en tallrik bara, så grötigt som det är."

Peter kommer in med Ossian i famnen, som har ett stort leende på läpparna.
Jag ler mot honom och säger med nasal röst.
"HEEEEJ WIIILMA!" i bara farten.
Peter börjar skratta och jag skakar bara på huvudet åt mig själv.
Han sträcker fram Ossian mot mig och säger med pipg röst.
"Nemen heeeej mormor."




Kommentarer
Anonym

tack för den du, peter

2012-05-30 @ 17:10:47


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

ossiansmamma

20 årig småbarns mamma

RSS 2.0