Hände något fruktansvärt igår. Hemskt, jag är helt traumatiserad.

Jag la och vilade på sängen, helt oskyldigt. Ballkongdörren var öppen.
Slumrar litegrann, men jag hör ett otrevligt surrande. Det går inte att misstolka.
Spärrar upp mina ögon och ligger på helspänn. Stirrar mot dörren.
Och in kommer den. Den långbenta. Den hemska långbenta flygande äckliga...
Jag ligger kvar, paralyserad. Stel som en pinne följer jag dess rörelse.
Sakta flyger den. Försvinner in under sängen.
Men plötsligt, så dyker den upp över sängkanten och är på väg mot mitt ansikte.
Med ett tyst skrik rullar jag av sängen och ställer mig i hörnet.
Den långbenta tappar tråden och flyger mot fönstret.
Jag får tag i en bok. Jag vill ju inte döda den.
Men jag kan ju få den att flyga ut med hjälp av vinddraget från boken.
Jag ger det ett försök. Viftar allt jag pallar så att den ska flyga ut.
Den kämpar emot. Den sätter sig på räcket och fäller ihop vingarna så att den får bättre fäste.
Med ansiktet mot mig. Jag fortsätter vifta i förtvivlan. Men den kan inte rubbas.
Plötsligt tar den satts och kommer rakt emot mig igen. Jag kastar boken mot den och skriker.
Springer fort som fan till andra sidan rummet.
Vart tog den vägen? Kollar runt. Hjärtat klappar.
Upptäcker den, sittandes på mitt sängbord.
Nu jävlar, tänker jag. Nu ska du dö, ditt äckel.
Tittar intensivt på den. Känns som en Western film. Jag kan nästa höra musiken och
se dammet som yr runt oss när de träffas av solen.
Försiktigt, utan att släppa den med blicken sträcker jag mig efter ett kollegoblock.
Men upptäcker att jag måste lämna den ur min syn för att nå.
1 sekund släpper jag den med blicken och böjer mig ner, när jag är uppe igen står den öga mot öga
med mig i luften. Färgen i mitt ansikte försvinner. Det är något fel på den. Den är muterad.
Jag ger upp. Kastar blocket. Skriker hela vägen ut och slänger igen dörren.

Jag är inte mindre rädd för dessa Långbenar nu.
Tål inte se dom.. jag är evigt skadad