När Peter va och grejja med bilen hemma hos min morbror på Långåker,
så tog jag och Ossian oss en promenad.


Ossian hade mycket att se på

Peter släppte av oss på Linnebacka, så vi fick gå dit. Kanske 5 km eller något.
Men de va en lagom tur. Blev något sentimental när vi gick där.
Hade nämligen häst på Linnebacka mellan 11-14 år. Så jag red där en del.
Många härliga minnen.


Vackert är det



Va väldigt nära på att svänga av och gå "vägen om" bruket.
De är så vackert där, men de fanns inte tid.


På vägen träffade vi på dessa små hästar

Ossian hade ju aldrig sett en häst förrut. Så jag kallade på hästarna och prata
lite med dom så dom började gnägga lite. Och gud va han skratta.


Så nöjd, min lilla grabb.

Ville inte gå därifrån! När jag började gå så börja han tjuta, så fick vända och
titta lite till. Men skulle till Peter som stod och grejja. Så sen fick vi gå lite raskt.


Hos Martin och Lisa
Försöker lista ut hur de här hänger ihop. Detta roade han sig med en bra stund!
När knotten började komma var det dax att fara hem.


En utslagen Wilma efter promenaden.

Imorgon är det dax för hennes päls att säga farväl. Bort bort bort ska den.
Alldeles för varmt för henne, och hon har mycke lättare att få tover nu.
Tycker de är sjukt med människor som har dessa hundraser, där pälsen
växer så förbannat, att låta dom ha så tjockt och långt på vintern. Dom fäller
ju inte heller så man måste ju ordna de för dom.

Imorgon är det också dax att besikta bilj*veln. Usch, känns som en dödsdom.
Hatar det. Man är ju så beroende av den. Iaf vi. Men men, de får gå som de går.
Senare är de dax för grillning hos mamma, för hon jobbade hela morsdag idag,
så de firar vi imorgon!